Efter att Natali och Devan kommit tillbaka med sina nya familiars börjar gruppen planera för att bege sig mot huvudstaden. Mat och andra förnödenheter införskaffas, men tyvärr finns inga mulor i byn. Athrax hör sig för om någon vill skicka ett meddelande till huvudstaden och i gryningen när de är på väg att ge sig ut kommer Karl Wülf, borgarrådet, och möter dem. Han betonar åter att det är en farlig resa de ger sig in på, men önskar dem framgång och ger gruppen lite extra färdkost. Karl beskriver vägen de bör ta och säger att runt fjärde dagen kommer de att komma till den övergivna byn Barovia där de ska ta av åt vänster mot huvudstaden. Han ber dem också besöka Fru Comolandé som verkar ha något ytterligare att säga dem. Den gamla damen visar sig ha ett mindre uppdrag åt dem. I huvudstaden ber hon dem leta efter månvattenstenar – klotformade, glasliknande stenar. Hon ger dem 750 guld att köpa så många de kan för och lovar dem lika mycket igen då de återvänder. När de är på väg ut griper hon tag i Jepes axel och säger ”Akta er för de tre systrarna.”.
Gruppen börjar sin vandring längs vägen ut från byn och de första två dagarna flyter relativt lugnt. Första kvällen övernattar de i en glänta som ligger precis intill vägen utan att bli störda. Andra dagen finner de två lik invid vägen (9c). Kropparna är förmodligen en vecka gamla och har bitmärken som från vargar överallt. En bit in ligger en krossad vagn. Athrax funderar på att vänta så att han kan använda sin magi till att tala med liken, men beslutar sig till sist för att inte göra det. Samtidigt kommer Natalis hök tillbaka med en hjortkid så gruppen ställer till med en festmåltid.
På tredje dagen, i skymningen, når gruppen en kyrka vid vägkanten (9d). På avstånd ser de hur fönstren är upplysta av ett flackande sken. Devan smyger sig närmare på lätta alvfötter, men ljusen slocknar när han kommer närmare. De går alla fram tillsammans. Entrén är ganska liten och på väggarna finns två dörrar på var sida som verkar mynna ut i varsin kammare. Stora kyrkrummet ligger rakt fram. Athrax går modigt in i första rummet och där inne ser han en zombie-aktig varelse kommer mot honom. Striden börjar och de försöker alla kämpa men gången är så trång att endast några av dem kan komma åt fienden. Snart kommer det dock ut monster från de andra rummen också. Natali framkallar en hippogriff och Jepe två vargar som hjälper gruppen. Inifrån kammaren hörs dock en dov stämma och ett infernaliskt ljud slår emot dem och hamrar på deras medvetande. Alla lyckas dock stå emot utom Devan som blir lamslagen under några sekunder. Ut från den bortre kammaren på höger sida tittar en blek varelse fram och flinar mot gruppen. Han kastar ut någon grön dimma mot dem vilket ytterligare hämmar gruppen. Men när varelsen kommer ut och närmar sig biter hippogiffen prompt av den huvudet. Övriga zombies som visar sig vara infected zombies nedkämpas även de ganska snabbt.
Allt tycks tyst och lugnt när gruppen går in i stora kyrkorummet. Devan och Kahrsaid som kan se i dunklet skymtar en figur stående bakom altaret på andra sidan rummet. I mitten av salen finns också ett stort hål som är runt tre meter i diameter. Jepes vargar börjar springa in i rummet för att nå den okända varelsen, men de blir hindrade av allt bråte och sönderslagna kyrkbänkar som ligger överallt. Natali försvandlar sig till en svartbjörn och beger sig upp för trapporna på sidan. Kahrsaid och Devan går in, de skjuter och träffar. Athrax stormar även han in med hammaren i högsta hugg. Då fylls plötsligt hela kyrkan av tjock vit rök som gör att det bara går att se fem fot framför en. Athrax ser hur varelsen som ser ut som en evil cleric kommer, förvånansvärt lätt, flygande genom luften mot honom. Han sträcker ut en glödande han, men Athrax lyckas slå till clericen så att han missar. Nu hamnar fienden precis intill hålet i mitten på golvet och gruppen sammanstrålar för att besegra honom. Det verkar som om han tar en hel del stryk och till sist hoppar han ner i hålet bakom för att undkomma. Jepe beordrar direkt sina bufflar att hoppa efter och anfalla. Kahrsaid kryper ner efter dem och ser till sin förvåning att det inte är clericen de slåss mot utan någon skinnflådd barbar. Han ser också att en trappa leder ner från bortre delen av rummet och skriker detta till resten av gruppen som med Athrax i spetsen springer tillbaka till smårummen för att hitta trappan ner. Där nere fortsätter striden mot den nya motståndaren. Han är tämligen övermannad då gruppen hör en röst, som gruppen antar kommer från clericen, inifrån hörnet: ”Låt min son vara!”. Athrax replikerar med att han ska säga åt sonen att inte attackera så ska de också stilla sina vapen. Men sonen fortsätter slåss. Kahrsaid som sitter uppe i taket kryper fram en bit och tittar in i hörnet där rösten kom ifrån. Mycket riktigt sitter den skadade clericen nedsjunken i hörnet. Utan medlidande skickar Kahrsaid ner en blixt som avslutar jobbet. ”Sonen” är också snart nedkämpad och looten börjar.
Clericen har en rustning, en morgonstjärna och en sköld på sig. Icke överraskande visar det sig att alla utom Kahrsaid tar skada av att hantera utrustningen. Sagt och gjort tar han hand om vapnet och skölden medan han packar in rustningen väl så att Devan kan bära den. Bland bråtet hittar de också en scroll med okänd betydelse. Gruppen väljer att övernatta i kyrkan och beger sig tidigt på morgonen ut igen. Vägen leder dem längs en den vindlande gammelskogen i nästan tre timmar innan de ser något nytt. Framför dem syns en triumfbåge över vägen (9e). När de kommer fram ser de att den är rätt förfallen. Misstänksamma mot magiska portaler väljer de flesta i gruppen att gå runt om medan Athrax promenerar rakt igenom (utan att något händer). Kahrsaid klättrar upp på bågen för att spana. Han ser inget slott ute i skogen, men framför dem ser han hur skogen öppnar upp sig och vägen leder ner i en dal. Väl framme vid dalmynningen ser de en skylt vid vägen som proklamerar att de närmar sig Barovia – den by som Karl Wülf pratade om. Nere i dalen breder mycket riktigt en förfallen by ut sig (10a). På höger sida om dalen ser de topparna på ett mörkt slott som sticker upp ovan träden som växer på klippsidan (9f). När gruppen närmar sig byn anar de rörelse inne bland husen. En bit in delar vägen upp sig och fortsätter dels rakt fram, dels åt vänster. Enligt borgarrådets instruktioner fortsätter gruppen åt vänster. En bit in ser de dock tre figurer röra sig på vägen. De tycks märkliga och rör sig släpande och utan intention. Gruppen rör sig närmare och Devan börjar skjuta på de tre zombies som stapplar framför dem. Två av fienderna börjar röra sig mot gruppen. De fälls snabbt av gruppen och de riktar sig mot den tredje. Hela platsen känns mycket obehaglig med ljud som kommer inifrån och mellan husen. Vid vägkanten ligger en död häst. Den sista zombie som återstår tappar huvudet och faller ner på marken och en svart, bubblande vätska börjar rinna ur halsen. Från höger sida hörs ett högt skrik... och här slutar dagens session.
Gruppen börjar sin vandring längs vägen ut från byn och de första två dagarna flyter relativt lugnt. Första kvällen övernattar de i en glänta som ligger precis intill vägen utan att bli störda. Andra dagen finner de två lik invid vägen (9c). Kropparna är förmodligen en vecka gamla och har bitmärken som från vargar överallt. En bit in ligger en krossad vagn. Athrax funderar på att vänta så att han kan använda sin magi till att tala med liken, men beslutar sig till sist för att inte göra det. Samtidigt kommer Natalis hök tillbaka med en hjortkid så gruppen ställer till med en festmåltid. På tredje dagen, i skymningen, når gruppen en kyrka vid vägkanten (9d). På avstånd ser de hur fönstren är upplysta av ett flackande sken. Devan smyger sig närmare på lätta alvfötter, men ljusen slocknar när han kommer närmare. De går alla fram tillsammans. Entrén är ganska liten och på väggarna finns två dörrar på var sida som verkar mynna ut i varsin kammare. Stora kyrkrummet ligger rakt fram. Athrax går modigt in i första rummet och där inne ser han en zombie-aktig varelse kommer mot honom. Striden börjar och de försöker alla kämpa men gången är så trång att endast några av dem kan komma åt fienden. Snart kommer det dock ut monster från de andra rummen också. Natali framkallar en hippogriff och Jepe två vargar som hjälper gruppen. Inifrån kammaren hörs dock en dov stämma och ett infernaliskt ljud slår emot dem och hamrar på deras medvetande. Alla lyckas dock stå emot utom Devan som blir lamslagen under några sekunder. Ut från den bortre kammaren på höger sida tittar en blek varelse fram och flinar mot gruppen. Han kastar ut någon grön dimma mot dem vilket ytterligare hämmar gruppen. Men när varelsen kommer ut och närmar sig biter hippogiffen prompt av den huvudet. Övriga zombies som visar sig vara infected zombies nedkämpas även de ganska snabbt.
Allt tycks tyst och lugnt när gruppen går in i stora kyrkorummet. Devan och Kahrsaid som kan se i dunklet skymtar en figur stående bakom altaret på andra sidan rummet. I mitten av salen finns också ett stort hål som är runt tre meter i diameter. Jepes vargar börjar springa in i rummet för att nå den okända varelsen, men de blir hindrade av allt bråte och sönderslagna kyrkbänkar som ligger överallt. Natali försvandlar sig till en svartbjörn och beger sig upp för trapporna på sidan. Kahrsaid och Devan går in, de skjuter och träffar. Athrax stormar även han in med hammaren i högsta hugg. Då fylls plötsligt hela kyrkan av tjock vit rök som gör att det bara går att se fem fot framför en. Athrax ser hur varelsen som ser ut som en evil cleric kommer, förvånansvärt lätt, flygande genom luften mot honom. Han sträcker ut en glödande han, men Athrax lyckas slå till clericen så att han missar. Nu hamnar fienden precis intill hålet i mitten på golvet och gruppen sammanstrålar för att besegra honom. Det verkar som om han tar en hel del stryk och till sist hoppar han ner i hålet bakom för att undkomma. Jepe beordrar direkt sina bufflar att hoppa efter och anfalla. Kahrsaid kryper ner efter dem och ser till sin förvåning att det inte är clericen de slåss mot utan någon skinnflådd barbar. Han ser också att en trappa leder ner från bortre delen av rummet och skriker detta till resten av gruppen som med Athrax i spetsen springer tillbaka till smårummen för att hitta trappan ner. Där nere fortsätter striden mot den nya motståndaren. Han är tämligen övermannad då gruppen hör en röst, som gruppen antar kommer från clericen, inifrån hörnet: ”Låt min son vara!”. Athrax replikerar med att han ska säga åt sonen att inte attackera så ska de också stilla sina vapen. Men sonen fortsätter slåss. Kahrsaid som sitter uppe i taket kryper fram en bit och tittar in i hörnet där rösten kom ifrån. Mycket riktigt sitter den skadade clericen nedsjunken i hörnet. Utan medlidande skickar Kahrsaid ner en blixt som avslutar jobbet. ”Sonen” är också snart nedkämpad och looten börjar.
Clericen har en rustning, en morgonstjärna och en sköld på sig. Icke överraskande visar det sig att alla utom Kahrsaid tar skada av att hantera utrustningen. Sagt och gjort tar han hand om vapnet och skölden medan han packar in rustningen väl så att Devan kan bära den. Bland bråtet hittar de också en scroll med okänd betydelse. Gruppen väljer att övernatta i kyrkan och beger sig tidigt på morgonen ut igen. Vägen leder dem längs en den vindlande gammelskogen i nästan tre timmar innan de ser något nytt. Framför dem syns en triumfbåge över vägen (9e). När de kommer fram ser de att den är rätt förfallen. Misstänksamma mot magiska portaler väljer de flesta i gruppen att gå runt om medan Athrax promenerar rakt igenom (utan att något händer). Kahrsaid klättrar upp på bågen för att spana. Han ser inget slott ute i skogen, men framför dem ser han hur skogen öppnar upp sig och vägen leder ner i en dal. Väl framme vid dalmynningen ser de en skylt vid vägen som proklamerar att de närmar sig Barovia – den by som Karl Wülf pratade om. Nere i dalen breder mycket riktigt en förfallen by ut sig (10a). På höger sida om dalen ser de topparna på ett mörkt slott som sticker upp ovan träden som växer på klippsidan (9f). När gruppen närmar sig byn anar de rörelse inne bland husen. En bit in delar vägen upp sig och fortsätter dels rakt fram, dels åt vänster. Enligt borgarrådets instruktioner fortsätter gruppen åt vänster. En bit in ser de dock tre figurer röra sig på vägen. De tycks märkliga och rör sig släpande och utan intention. Gruppen rör sig närmare och Devan börjar skjuta på de tre zombies som stapplar framför dem. Två av fienderna börjar röra sig mot gruppen. De fälls snabbt av gruppen och de riktar sig mot den tredje. Hela platsen känns mycket obehaglig med ljud som kommer inifrån och mellan husen. Vid vägkanten ligger en död häst. Den sista zombie som återstår tappar huvudet och faller ner på marken och en svart, bubblande vätska börjar rinna ur halsen. Från höger sida hörs ett högt skrik... och här slutar dagens session.
Lärdomar från dagens spel:
- Det är jobbigt att slåss i rök.
- Det är svårt att medla mitt i en strid.
- Emil ska inte plocka upp mörk, okänd utrustning.
- Hål i golvet ställer bara till problem.
- No Mercy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar