Vårt grupp har formats på den expedition som utgår från staden Fenyond. Allt tycks gå väl med goda vindar, men en natt uppstår tumult då rorsmannen säger att skeppet inte längre följer vindarna utan tycks följa strömmar i vattnet. Samtidigt tätnar dimman och lägger sig som ett tjockt täcke runt båten. Kapten beordrar slavarna att försöka ro ut från dimman, men till ingen nytta. Nattens krafter släpper inte taget om båten som färdas vidare in i den mjölkvita dimman.
Vi samtal med kaptenen som ger oss tillstånd att gå iland. Innan vi gör det hinner dock Jepe handla till sig en slav av kaptenen. I utbyte ger han en vanlig kniv som han övertygar den korkade kaptenen är en värdefull familjeskatt. Sagt och gjort beger vi oss in i byn för att utforska. Vi väljer att följa den gång som går in mot byn från mitten av stranden och den leder oss förbi en lagerlokal, in bland övriga hus och till torget. Det är verkligen öde och den första person vi träffar på är värdshusvärden för som har sitt etablissemang ”Saltstenen” på torget. Han är dock inte speciellt munter och tycker äventyrarna är väl fräcka som väcker honom sent på natten. Uppmuntrad av hans vänliga ord beger sig gruppen istället in på baren bredvid. Mottagandet är inte så väloljat här heller, men gruppen får reda på att det är en vanlig fiskeby som heter Skry och att solen inte har gått upp på lång tid.
Gruppen beslutar sig då för att testa den högra gången från stranden. Denna svänger upp mot fyren och börjar slingra sig upp längs bergssidan. Bara en bit upp ser Natali en kanin som sätter igång Devans jaktinstinkter och han drar snabbt sin båge och fäller djuret. När han går in för att hämta det ser han två varelser med röda ögon lysa längre bort i mörkret. Han skjuter ett skott i mörkret och tycks få in en fullträff innan han retirerar tillbaka till resten av gruppen. Ut från träden springer en tvehövdad varg som attackerar. Den sänks dock till marken utan någon större skada skedd. First blood.
Färden fortsätter uppför berget, nu med större försiktighet. Till slut kommer gruppen upp på krönet där marken breder ut sig som en slät platå, När gruppen går ut mot havet och fyren tunnas skogen ut och man kan skåda upp mot dess ensliga sken. Ingen svarar då gruppen knackar på dörren vid fyrens bas, den bryts dock lätt ned och därinne finner man bland bråtet kroppen av en man som varit död ett tag. Han har på sig en knippa med nycklar men gruppen hittar inget annat nyttigt. Vid närmare inspektion visar sig fyren brinna av sig själv, troligen är oljetillförseln automatisk på något sätt.
Gruppen återvänder (utan missöden) till byn för att utforska den vänstra gången. Men den går dock bara in bland husen och leder gruppen tillbaka till torget. Därifrån fortsätter gruppen tvärs över och tar en annan gång som leder upp till en elexirbutik. Affären ger dock inget gott intryck och gruppen vänder tillbaka. Den sista gången från torget leder norrut, in bland träden. Gruppen kommer snart fram till en kyrkogård där dimman ligger tät. På höger sida om vägen ser de en mindre tempelbyggnad. Jepes mulor och slaven får stanna utanför medan resten av gruppen går in. I dörren mottas de av Sigfyld som är byns präst. Mannen verkar nervös och lite märklig, men berättar om de hemsökelser byn utsatts för under de många månader då landet legat i ständigt mörker. Alla har de sett odöda varelse stryka omkring vilket gör att ingen vågar lämna byn för att bege sig in mot landet. Enligt prästen har ön flera byar, mest längs kusten. Själv har Sigfyld haft flera upplevelser där röster viskar i vinden och skuggorna i kyrkan börjar dansa i märkliga formationer. Han berättar att enligt legenden härjade en stor ondska och templet är byggd ovanpå en av de gamla ockulta platserna. Denna ondska ska dock ha motats bort eller stängts in av en ensam krigare av ljuset som begav sig ner i underjorden. Mer nyligen talar han om att de inte sett mycket hända på ön, endast ett fåtal skepp har kommit till hamnen och de har alla förstörts och därmed strandsatt besättningarna. Märkliga varelser hotar i vattnet och ingen har lyckats lämna ön. De enda som ger sig ut är fiskebåtarna som håller sig nära fyren för att inte förirra sig. Han erbjuder att ta med gruppen för att tala med byrådet.
Helt plötsligt blir ljuset i templet konstigt, utifrån hörs småskratt och sus samtidigt som skuggor som utav varelser uppträder och rör sig runt väggarna. Sigfyld får panik och springer mot dörren, Athrax försöker stoppa honom men får endast tag i hans halsband som går av och prästen springer skrikande ut i mörkret. Templet undersöks snabbt, men inget konstigt hittas. Utanför finns tre kryptor kryptor. En som står för sig själv och två tillsammans en bit bort. På baksidan hittar gruppen också nedgången till en källare. Dörren forceras och där nere finns öppna kistor och i dammet tydliga steg efter skelettfötter. Väl uppe igen går gruppen mot den ensamma kryptan. Innifrån kryptan och även från runt om i skogen hörs fnitter och småskratt, snart rusar det fram ett antal smådjävlar. De tål förvånansvärt mycket de tas ändå om hand utan större problem tack vare Jepes mulor som slåss bättre än övriga i gruppen. I kryptorna finner vi dock ingenting. Borta vid de två andra kryptorna ser vi dock en kåpklädd gestalt. Den verkar vara ett skelett och pekar på gruppens medlemmar med sin beniga hand. Efter att försök att tala med honom inte gett något beslutar sig gruppen att anfalla. Men så fort de kommer några steg fram blixtrar hans ögon till och alla i gruppen försvinner utom Athrax som ensam står kvar för att möta ondskan. Natali och Jepe teleporteras till skogen på andra sidan byn, Devan hamnar i bland träden i närheten medan Kahrsaid finner sig själv nere i templets källare. Snart är alla åter samlade för att strida, men fienden visar sig övermäktig och gruppen måste retirera. Skelettvarelsen gör dock inga försök att följa utan återvänder till sin katakomb.
Här väljer gruppen att ta sig till byn för att vila upp sig och försöka hitta byrådet som prästen talade om. Med tanke på den vänligt sinnade värdshusvärden tidigare väljer gruppen att härbärgera på skeppet istället. Här slutar första omgången.
Lärdomar från dagens spel:
- Solen kommer inte att gå upp
- Kaptener är korkade
- Det är inte kul att bli teleporterad
- Mulor kan slåss bättre än vi själva
- Clerics och Warlocks kan inte träffa... något... alls
