Gruppen följer efter mannen, men då uppenbarar sig ett nytt hinder... en stengärdsgård. Alla lyckas dock smidigt ta sig över och även Athrax ramlar någorlunda graciöst ner på andra sidan. Bakom en av gravarna, där mannen försvann, gapar ett stort hål på två meter i diameter ner i den helgade jorden. Gången vindlar sig en bit nedåt och mynnar ut i en större grotta där en mängd döda kroppar ligger. På en av dem finner gruppen ett par bracers of armour +2. En trappa som leder längre ner i marken är den enda vägen vidare och gruppen beger sig modigt ner i mörkret. Här möts de av en korridor vad som tycks vara uthuggna katakomber. Större delen av gångarna kantas av alkover med likkistor som gruppen osvikligt plundrar i jakt på skatter. De tar sig åt vänster där de når ytterligare en T-korsning. Åt höger finner de ett litet rum med en stor, svart järndörr med ett kraftigt lås. På den motsatta väggen hänger en nyckel och ovan den ett plakat som lyder: "Beyond these walls lie Death's sion". Åt vänster i korridoren hittar gruppen direkt ett rum med en rostig, men magisk kista. Trots idogna försök öppna, dyrka och slå öppnar sig inte kistan. Till sist använder Athrax sin rusting grasp medan övriga väntar utanför rummet. Detta är tur då en enorm eldspelare slår ut då kistan förstörs. En skadad Athrax helar sig snabbt och ber Naoloki ta hand om de cirka 4000 guld som runnit ut på golvet. Bland glittret finner gruppen även en scroll och ett pergament som informativt läser:
"If the Sion is called the cave must be abandoned. None can stand against the Sion."Vidare i korridoren finns ytterligare tre rum med olika antal sarkofager i och gruppen hittar en handfull guld till. Längst ner svänger dock gången av skarpt åt vänster och precis bakom svängen står en svart och bucklig port. Den glider upp lätt när Naloki prövar och hon finner sig stå öga mot öga med en wraith. En hård strid följer där vålnaden har övertaget genom sin etherealness samtidigt som den kraftigt suger livet ur gruppen. Efter ett tag kommer också ytterligare en wraith från andra hållet och gruppen är fångade i korridoren. Med blotta förskräckelsen och totalt runt 30 i constitution drain linkar gruppen tillbaka till byn för att återhämta sig.
Efter två dagar på värdshuset med lite stärkande mat (och vin) och ett dussin lesser restoration är gruppen redo att bege sig ut igen. I den tidiga kvällen passerar de stadsportarna ut i den friska vinden som löven att rassla och mörkret som får träden att luta sig lite djupare över vägen. Utan några besvär når de det underjordiska gångsystemet igen. De upptäcker dock att kistlocken som de tidigare rubbat nu är tillbakalagda. Det sista i korridoren bakom den buckliga porten är dock bara en kort återvändsgränd med fler likkistor i alkoverna. Gruppen börjar nu höra ett svagt snyftande som ekar genom gångarna och det tycks stiga för varje kista som öppnas. Efter att ha utforskat allt annat går gruppen åter till den stora, svarta porten och öppnar den med nyckeln som hängde på väggen. Bakom den finns ytterligare ett litet rum med en port till vänster och en gång höljd i mörker och spindelvävsslöjor som fortsätter rakt framför dem. Gruppen trevar sig sakta fram och Naloki som går först snubblar plötsligt på en kropp som ligger på golvet. Det visar sig vara den man som tidigare utmanade dem att komma till grottan. Hans kropp är täckt av blod och en arm är avsliten och tycks ha släpats längre in i mörkret.
På sin vakt fortsätter gruppen vidare och när de når runt ett hörn kan de skymta en siluett en bit in som tycks vara källan till oljudet. När de kommer närmare ser de en varelse som en liten människa, med svart stripigt hår. Ur hennes uppspärrade ögon rinner en bläcklik vätska nerför ansiktet och svärtar de vita trasorna som kläder hennes kropp. Hon öppnar munnen och utstöter ett snyftande som blir förvrängt till ett gurglande bubblande läte när det svarta rinner in i hennes mun. Tomheten i ögonen och den gråtande sången påverkar gruppen och Jepe känner sig märkbart svagare av varelsen. Det är trångt att slåss i gången, men gruppen är överlägsna i sitt antal mot monstret som är ensamt och strax spränger Kahrsaid hennes huvud i en explosion av bläck. Men strax därpå hör de ett våldsamt brak följt av ett plask som av vatten, och sen ett fruktansvärt vrål bakom sig. Med tunga kliv kommer något närmare.
Gruppen vänder för att möta det nya hotet bakifrån. När de rundar hörnet ser de en enorm zombieliknande jätte som kommit ut ur dörren de lämnat orörd. Själva dörren ligger på marken - avslagen från sina fästen. Naloki försöker piska den men varelsen kommer närmare och grabbar tag för att krossa henne med sina starka nävar. Men Devan och Kahrsaid är nu i sitt esse och Devan skjuter tre klockrena pilar i varelsen och Kahrsaid hoppar fram med sin glaive och utdelar tre monumentala hugg som fäller monstret till marken.
Rummet där varelsen kom från är fyllt av vatten och på botten ligger fullt med benrester och en del guld som gruppen samlar upp. Nu återstår endast en gång att fortsätta i. Snart når gruppen ett hörn och bakom det öppnar gången upp sig i en stor grotta. Hela marken är täckt av ett halvmeter tjockt lager av ben och en bit in vilar en utsmyckat stensarkofag. Kistan pulserar med ett blått ljus som skickar ut vågor som får benen omkring att rassla. Bakom kistan står en stenstaty av en enorm ogre-krigare med armarna korsade över bröstet. När gruppen når grottans mynning börjar det röra sig bland benen och fyra varelser, utrustade med rustningar och svärd, reser ur vimlet av likrester. De talar: "Raiders of our sisters - you disappear in the night.". Och här slutar kvällens spel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar