100827 Spel 6 - Dreams of Darkness, Dreams of Gold

Spelet börjar med att gruppen går genom portalen där förra gången slutade. Spelarna känner diverse märkliga sensationer och allting blir mörkt. De finner sig i vad som verkar vara ett tomrum, bortsett från att de kan känna mark under sig. Ingen kan se någon annan eller se ljuset från någon fackla eller clericamuletten, men de kan höra varandra. Athrax börjar modigt gå framåt och snart upplöses mörkret likt löv som blåser bort i höstvinden. Gruppen finner sig nu i en stengrotta full av stalagmiter och stalagtiter (område 7a); stora delar av marken är täckt av sjöväxter och vattenpölar. Utanför hör de havet slå mot väggarna. Grottan har dock inga utgångar och när Devan kikar ut genom en av sprickorna i väggen ser han mycket riktigt det stormiga havet bara någon meter nedanför rummet de befinner sig i. Bland växterna på marken finner gruppen bara rester efter skelett och rostiga vapen och rustningar. Athrax plockar på sig en synnerligen rostig full plate.

Plötsligt hörs en mörka sången som gruppen hört tidigare då de träffade på tentakelvarelsen i vattnet. En kraftig våg slår mot ena sidan och grottväggen kolapsar. Vattnet forsar in, slår omkull alla och och gruppen hör sången intensifieras. När vattnet spolas ut syns inget spår av Natali, endast hennes kläder och utrustning ligger kvar där hon stod. Små fragment av mörker fladdrar runt och försvinner. Gruppen börjar få lätta funderingar om vad det är som egentligen pågår.

Athrax och Kahrsaid bestämmer sig för att gå fram och titta ut – mycket riktigt ligger havsnivån inte långt under öppningen. Ovanför sig ser de tornet sträcka sig upp mot den molniga himlen. Kahrsaid klättrar ut för att leta efter fler ingångar. När han kommit lite mer än halvvägs runt tornet ser han hur ett stort skepp reser sig ur vågorna. Det spöklika fartyget lägger sig på vattnet och sätter fart mot tornet där det rammar in genom den motstående väggen mot hålet. Stenar börjar ramla ner från taket och även utanför längs tornet. En bit av skeppet sticker nu in i grottan. Samtidigt blir havet allt mer ursinnigt och havsnivån tycks stiga så att grottan börjar fyllas. Gruppen klamrar sig ombord på spökskeppet som strax börjar flyta ut till havs igen. Kahrsaid hoppar snabbt ner på däck för att inte bli kvarlämnad. Det dröjer inte länge förrän mer och mer sten börjar ramla ner och plötsligt kommer det explosioner ut från tornets alla våningar och det faller med ett öronbedövande dån ner i havet. 

Fartyget fortsätter en bit ut till havs. Athrax och Jepe försöker börja bygga en flotte då gruppen inte helt litar på fartygets sjöduglighet. Devan ger sig in i kabyssen och finner den tom bortsett från en bokhylla full med diverse böcker och rullar. Han kallar på Athrax som snabbt överger sitt projekt. När han kommer in i kabyssen ser de dock att bokhyllan tycks blöda. Ut från hyllor och mellan böcker rinner klarrött blod. Athrax sträcker sig fram för att plocka ut en av böckerna och samtidigt som han nuddar den första volymen hörs ett starkt, sjungande läte då hela havet momentant förvandlas till is. Vågor och allt står som frusna i tiden. Samtidigt blir himlen allt mer stormig och en spiral formar sig i molnen ovan. Ned från skyn kommer också ett svartfärgat regn som sprider sig på däck och rinner i fårorna på det frusna havet. Paniken börjar komma krypande. 

Gruppen beslutar sig dock för att även undersöka undervåningen på skeppet och alla hoppar ner för att undersöka. Där nere finner gruppen bara bråte, men medan de befinner sig därnere börjar dunsar ljuda mot däcket ovan; inte steg utan bara oregelbundna dunsar. Gruppen tittar upp genom öppningen och finner att det nu inte regnar svart vatten utan likdelar. Händer, ben, kroppar – allt faller här och var omkring dem. I mitten på vortexen ovan börjar nu molnen öppna sig likt ett öga, bortom vilket endast mörker existerar. Ut från hålet kommer en mängd flygande rockor lägger sig och cirklar kring det svarta gapet. Tre av dem dyker sakta ner och attackerar gruppen. 

Deras skrin genomborrar luften och Athrax blir yr och spyr samtidigt som den första varelsen dyker ner och fångar honom, omsluten av dess kropp. En stannar, cirklande ovanför gruppen medan den sista dyker ner för att anfalla de övriga i gruppen. Jepe framkallar örnar som strider med monstren i luften, Kahrsaid kastar sina blixtar för allt vad han är värd och Devan skjuter pil efter pil. Med en dykning blir dock Devan slagen ur spel. Som tur är lyckas Athrax undvika attacker medan han är grapplad och svara med att spy ner i munnen på rockan. Sedan frigör han sig och helar Devan. Till sist är alla varelserna nedkämpade. Dock syns inte Natali till över huvud taget.

Gruppen har dock inte mycket tid att bekymra sig för sin försvunna medlem eftersom himlen nu börjar öppna sig ännu mer och svarta tentakler strömmar ut längs himlavalvet och börjar bända upp det nattsvarta hålet än mer. Ur mörkret dyker ett enormt hajliknande huvud fram. Varelsens storlek är ofattbar och sträcker likt en gud sig över hela himlen. Tentaklerna spelar genom luften likt svarta tornados, varelsen öppnar sina käftar och börjar sakta sänka sig ner mot gruppen. Fullständig panik råder. Inget återstår att göra. 

Helt plötsligt försvinner havet under gruppen och alla faller ner i en mörk tunnel tillsammans med skeppet. Långt ovan syns gudavarelsen genom hålet som blir mindre och mindre. Kahrsaids händer blixtrar med lila sken innan allt blir svart... 

Gruppen vaknar och alla är något groggy. Ingen kan riktigt se något bortsett från vattenrippel som spelar i taket ovan. Alla är trötta och oerhört hungriga. När de till sist kan se och tittar sig omkring ser gruppen att de befinner sig i en ganska stor grotta med en sten- och sandstrand som är strödd med lik i olika grader av förruttnelse (8a). Märkligast är dock gruppens tidigare upplevelser. De minns att de seglade på skeppet och dimman som kom och allt som hände därefter. Men det hela tycks samtidigt som en dröm. Athrax inser att allt det han tog från clericen i tornet med pelorsymboler inte alls har med pelor att göra utan naturligtvis är den utrustning han alltid haft. Wahammern är den warhammer han fick av sin läromästare Ograth när han begav sig av från deras tempel. Likadant är det med den utrustning de övriga har – Devans koger är en gåva från hans mor, Jepes kappa är hans egen och påsen med silver de fann är bara full av sand. Gruppen märker också att de tycks ha varit medvetslösa ganska länge för de är väldigt klena från hunger samtidigt som alla deras mat har blivit för gammal. Dock räddas situationen av att Natali som nu är tillbaka kan kasta purify food och purify water så att förråden återställs. 

 

Bland liken finner gruppen bland annat en präst av något slag, en cleric med magen uppsprättad och en död rogue. Bland de döda ligger också 300 guld och mer tycks ligga strött i sjön som upptar större delen av grottan. Vattnet är väldigt klart och fint och botten utgörs av sten och sand bland vilka det ligger mängder med benrester och en hel del guld. Längst bak på stranden formar sig grottan likt en avsmalnande tratt med en gång som leder ut. Gången tycks dock ha blivit medvetet blockerad av stenbumlingar, men en smal väg genom stenarna existerar som låter en person kravla igenom i taget. Här uppstår en konflikt i gruppen då Devon ler åt det guld som ligger i vattnet medan Kahrsaid och Athrax vill gå vidare genom gångarna. De senare Kravlar sig igenom hålet och hamnar i en naturligt formad stenkorridor och längs golvet rinner en liten rännil med blodblandat vatten. Gången leder upp till en Y-korsning där blodet kommer från den vänstra gången medan den högra fortsätter en bit in för att sedan vika av åt höger.

Under tiden bestämmer sig Devan för att dyka ner och samla guld (Natali och Jepe stannar kvar i grottan). I poolen inuti grottan får han upp 300 guld till och han ser att grottan fortsätter längre in under vattnet och att det verkar finnas mer guld därinne. Han kommer upp och ropar åt Athrax och Kahrsaid att komma tillbaka då det finns mer guld att hämta. De är inte speciellt intresserade så Devan kravlar efter dem, ger Athrax de guld han hämtat och övertalar dem att komma tillbaka. Athrax ställer sig för att vakta grottgången och Kahrsaid står vid stranden för att vara beredd om något skulle komma i vattnet. Jepe förvandlar sig till en vattenvarelse och följer Devon längre in under vattnet för att leta guld. En bit in kommer det till en något större vattenfylld tunnel där golvet verkligen är täckt med guld. Högar och åter högar med guld täcker marken. Devan roffar åt sig så mycket han kan medan Jepe simmar vidare in. Tunneln bara fortsätter rakt fram, golvet fortfarande täckt av guld. Men efter någon minut märker han plötsligt att något kommer mot honom. 

 

Han börjar snabbt simma tillbaka och bakom sig ser han ett svart moln komma mot honom i vattnet. Han verkar dock vara snabbare och lyckas komma upp på stranden när blåfjälliga tentakler slår upp ur vattnet med resten av varelsen tätt efter. Kahrsaid skjuter snabbt en blixt på den medan alla drar sig tillbaka mot den trånga utgången. Natali identifierar varelsen snabbt som en kraken och skriker åt de andra att retirera innan hon nätt tar sig igenom stenpartiet. Den som inte är så nätt är Athrax som får hjälp av Jepe och Natali med att dra sig igenom. Sist följer Devan och Kahrsaid som båda skjuter ett sista skott i trots mot kraken innan de kastar sig genom utgången för att undkomma dess vrede. Gruppen fortsätter springa och väljer den vänstra gången med blodet i Y-korsningen. De fortsätter upp för den lätt sluttande gången och kommer fram till källan för blodet – en stor hög med nakna, stympade kroppar som ligger i ett hörn. Gången fortsätter skarpt åt höger, men det tycks även som om det finns en gång bakom högen av lik. Gruppen känner sig fortfarande inte helt säkra och fortsätter in åt vänster och kommer till en medelstor grotta där fler mindre högar med döda människor ligger (8b). 

 

Bland högarna smyger två humanoida varelser som attackerar så fort gruppen når öppningen in. Deras abnormt långa armar slår ut mot Devan som kommer in först. Uppskrämda efter att precis (åtminstone för stunden) ha undkommit kraken går gruppen in med lite överdriven styrka i striden. Natali kastar bears strength på sig själv för att kunna göra en shape shift rundan efter. Jepe framkallar en bison som stormar in och gör rejäl skada på en av varelserna. Kahrsaid kastar sin magi för fullt, Devan skjuter och Athrax går in i närstrid. Även om de gör en del skada på gruppen är de snart besegrade. Som avgörande slag kastar sig Natalis orm över den sista varelsen och biter den i huvudet tills den sjunker ned till marken.

Det sista som händer är att gruppen fortsätter en bit, kommer till ett T-kors där de fortsätter till vänster. Bakom nästa krök hör de märkliga ljud närma sig...

Lärdomar från dagens spel:

• Stör inte vattnet. 
• Allt som glimmar är guld...
• ...men skatter vaktas ofta av något stort. 
• Tentakeldemongudar är inte att leka med...
• ...och inte kraken heller för den delen. 
• Det händer en del termodynamiskt osannolika saker i D&D. 
• Böcker är viktigare än att bygga flottar.