100727 Spel 4 - Dark Waters

Eftersom jag inte själv var där blir detta bara en sammanfattning i andra hand från den beskrivning jag fick av DM.

Gruppen gör först en lätt undersökning av stranden som de landade på i förra spelet. De finner mest skeppsbråten i form av krossade fregatter, segelfartyg och dylikt. Inga små skepp alltså. Två mer eller mindre sjödugliga roddbåtar kan dock säkras.  

När gruppen ska föra ut dem i vattnet på ett långgrunt ställe blir de attackerade av fem stycken svulstiga jättelarver cirka sex fot långa och två fot breda. I början är de väldigt problematiska och alven blir grapplad och dras nästan ner i djupet. De tål dessutom ganska mycket. Gruppen får dock rätt på dem och Natali framkallar en griffon som gör rejäl skada och larverna besegras till sist.

När gruppen ger sig ut i båtarna upptäcker de att ljuspunken de sett tidigare en bit ut på vänster sida inte är stationär utan flyttar på sig. Ute på vattnet slår båten i något och alven faller i vattnet; där hinner han se att det är något stort som rör sig i djupet. Ungefär en kilometer ut, där ljuspunkten var från början, hittar gruppen en strand knappt 100 meter lång och något mer än tio meter lång med ett simpelt hus byggt av sten och bråte. Huset är kraftigt övervuxet av en aggressiv vattenväxt som kommer upp från djupet. Lite längre bort på stranden finns även ett halvkrossat skjul samt en större roddbåt uppdragen och lagd under skyddande presenningar. Stranden mellan huset och skjulet är också täckt av vattenväxter. Insidan av huset håller mest bråte, sönderslagna möbler och en murkig trappa leder upp till andra våningen. Turligt nog var Athrax försiktig då han försökte gå upp för trappan med sin tunga rustning eftersom den brakade samman när han försökte ställa sig på den. Han blev istället upplyft till andra våningen där gruppen fanns tydliga tecken på strid, bland annat ett sönderslaget och rostigt svärd. Gruppen hittar också en loggbok i en bokhylla som fallit. Texten är till största del förstörd, men tre segment av texten kan läsas:

Passage 1

Mina värsta aningar har besannats. De gamla gudarna har i dessa grottor funnit en passage in från abyssen till vårt plan. Långa tentakler har tagit grepp om denna övärld och det kommer ej dröja länge innan den är slungad i evigt kallt mörker.

Abyssens käftar kommer låta släppa lös sina invånare till vårt materiella plan. Hopplöshet och likgiltighet kommer spridas.

En uråldrig ondska bortom alla gränser kommer släppas lös på världen.

Passage 2

Evig förbannelse till det gamla templet. Porten in är stängd, vad är det de gamla kultisterna ankallat till denna värld?

Min enda väg ligger framåt i mörker, in i evighetens käftar. Porten måste stängas.

Passage 3

Jag hör hans sång kalla i mörkret. Vad vett finns kvar i mig, jag kan ej längre motstå. Pelor och ljuset var med mig.

Under det stormande havet av fallna stjärnor. Han som sover i djupet kallar.

Prins Dagon jag hör dig...

Efter att ha läst texten begav sig gruppen ut för att undersöka boden. De gjorde dock misstaget att forcera rakt genom det parti av stranden som var övervuxen av vattenväxten. Upp från vattnet kom ytterligare fler av de larver som gruppen stött på tidigare, när gruppen dödat en kommer en ny upp för att ersätta den. Gruppen blir alltmer svettiga. Dessutom låter det som om kalabaliken på land har stört något annat, något större djupt nere i vattnet. När det endast återstår tre larver börjar tydliga ringar synas på vattenytan en bit ut och gruppen hör vatten som sätts i rörelse. 

 

Enorma tentakler slår plötsligt upp ur vattnet på den bortre sidan där gruppens båtar snabbt blev till träflisor. Upp kommer en formlös massa med ett trettiotal tentakler som alla ser olika ut. Vissa håller i smutsiga huggvapen medan andra är täckta med ögon. Gruppen är nära att få panik men stod ändå fast. Odjuret inriktade sig på de som gjorde mest skada vilket var alven samt Kahrsaid och de blev grapplade. Båda gick ner för räkning ganska snabbt under varelsens fruktansvärda, krossande styrka. Gruppen blev tvungen att använda sin staff of healing för att inte förlora sina två medlemmar. Under tiden uppehölls de två kvarvarande larverna av Jepes celestial badgers. När gruppen utdelat runt 100 i skada hördes ett mullrande ljud i mörkret nästan som en dov sångstämma. Ett ljud som tentakelmonstret verkade reagera på. Alvens ansikte blev vitt av skräck och panik (obetalbart enligt DM). Efter en stunds ytterligare strid hörs samma stämma igen och den enorma massan av tentakler faller skyndsamt tillbaka i de mörka vatten som den kom ifrån. Allt faller åter i tysthet och vattnet är helt stilla och ostört. Det verkade som om något kallade på vareslen, eller så blev den skrämd...

När striden avslutats beslöt sig gruppen för att vila, men inte innan den krossade boden undersökts lite mer. I denna hittade kruppen en koffert med ett tiotal facklor och en masterwork flail i glänsande fint skick. Flailen hade även symboler från Pelor längs skaftet. Efter vilan bär färden vidare längs flodens mörka vatten. Tiden förflyter långsamt och mörkret omfamnar gruppen. Stundom skymtar gruppen saker som ror sig i djupet kring båten som banar sig längs vattnet i total tystnad. På den andra dagen då båten passerar en krökning ser gruppen en stenformation som skjuter upp ur vattnet mitt i floden. När man närmar sig ser det hela ut som en oktagonal plattform i svartaste polerade sten, cirka tio meter i diameter och uppå denna finns en enorm spira, som sträcker sig fem meter rakt upp, monterad. Området kring plattformen har ett onaturligt och oroande sken kring sig. Som om den vore belyst under svagt månljus, trots att gruppen inte kan finna någon ljuskälla. Bortom plattformen ligger än mer oändligt mörker och vatten. 

 

Plattformen sticker upp ungefär en meter och gruppen kravlar sig upp samt dra med båten då det inte finns någonstans att fästa den. I mitten av plattformen finns en mindre, tunn platta fast bara tre meter i diameter. Hela ytan på plattformen är täckt av utristad skrift. Ingen i gruppen kan läsa texten men Natali kom fram till att det var någon underform av aquatic som gav antydningar om ond, bråd död. Nu går alven fram för att se närmare på spiran, men när han nuddar den inre plattformen hörs ett tydligt klickljud. En stor mängd hål öppnas i spiran utifrån vilka det skickas vassa spjut som slår ner alla i vattnet. Athrax börjar sjunka som en sten i sin tunga rustning, men räddas av alven som drar upp honom till ytan. Under dyket märker alven att plattformen som gruppen hittat bara tycks vara toppen på ett torn som sträcker sig ner i djupet. Han såg också någon form av mekanisk anordning cirka 60 fot ner på tornets sida. När de kommit upp till ytan såg alven hur något kom emot gruppen i full fart nedifrån. Gruppen kastar sig panikartat upp på plattformen, men undvek noga att inte trampa på mittendelen.
Tentakelmonstret var tillbaka efter sin förra reträtt. Det blev ytterligare en hård strid, men gruppen kämpade väl och med en sista blixt från Kahrsaid föll varelsen död ner i vattnet och sjönk vidare ned i djupet.

När mittenplattformen nu undersöktes fann gruppen att det troligen var någon form av skjutdörr som kunde röra på sig. Man såg också att det i taket hängde enorma kedjor med länkar stora som famnen på en normal människa.

Lärdomar från dagens spel:

• Stör inte vattnet.
• Emil ska ta det försiktigt i trappor. 
• Båtar håller sällan länge